Bowing 9 - Press Reviews

Only a few press reviews are translated into English yet, but more will come.

WWW.FOLKWORLD.DE
[...] This group brings together six violins, two viola, one cello and a double bass. They call themselves the first Swedish folk string orchestra and play original compositions, deeply rooted in the Swedish violin tradition, but also with classical touches. The first tune, a composition by Mia Marin, is a wonderful start of this intriguing album. A moody, bit dark piece that mixes the traditional and classical aspects perfectly. Over six minutes of hauntingly beautiful music. More in the Swedish tradition is the Olof Misgeld composition Brädmarsch. A nice full sound, a composition that goes round and round, both recognizable and renewing. Actually these first two compositions tell the story of the album, sometime close to the tradition, but on other moments a more own crossover sound. For example the Mikael Marin composition Dead-beat Pete that sounds like an acoustic violin version of a heavy rock song or the melancholy of the Leo Svensson composition Force majeure. A special album with intriguing Swedish folk strings 2.0. This orchestra can easily become one of the major Swedish music acts in very near future. [...]
© Eelco Schilder

Intressant nyspår i folkmusiken
SvD
20 december 2011 kl 15:16
Skickligt spelat men fel, hade kanske en storspelman för 150 år sedan kunnat säga om det var möjligt att låta honom höra den här skivan. Den är en märklig fågel, den första ”folkstråkorkestern” Bowing 9. Å ena sidan kommen ur den svenska spelmansmusiken, å andra sidan sprungen ur den akademiska miljön på Kungliga musikhögskolan. Men det finns ingenting av frackklädd pastisch över det här närmandet till konstmusiken, och heller ingen ironisk kurbitsflirt.

Öppningsspåret väver en skir atmosfär som kunde höra hemma i vilken genre som helst, men sedan blir låtstrukturen tydligare. Bara två eller tre spår vore knepiga att hitta en folkdans till, annars är det vanliga schottisar och valser. Barockpolskan Nummer ett hämtar tekniken från Bachfugan, medan det suggestiva titelspårets tassande basgång och slöa fiolglissandon får mig att tänka på Beatles Within you without you.

Arrangemangen är genomkomponerade, det vill säga stämmorna utvecklas från början till slutet av låten och upprepas inte som i ett viskomp. Bowing 9 har tagit det så långt det går, nästa steg är den flersatsiga symfonin. I Avdöparen måste det dessutom vara på gränsen att de klarar sig utan dirigent, så ordnad i sina pauser som den är.

Låtarna är luckor in mot musikhistorien, [...] ett av folkmusikens mest intressanta nyspår.
SOFIA LILLY JÖNSSON, SVD

Snillrik stråkorkester
Bowing 9 "Force Majeure" (Dimma)

Unik ensemble på CD.
Nio skickliga stråk- och folkmusiker samlas kring ett antal nyskrivna stycken. Kammarmusik och folkmusik i en skön symbios. Elegant och absolut unikt, nyfiket, överraskande och stämningsfullt. Harmoniskt pendlar det mellan folkmusikalisk enkelhet och mer komplexa klanger i breda penseldrag som andas mer av modernism. En association kunde gå till Allan Petterssons Barfotasånger, just för kombination av folkton och modernistiska klanger, även om det naturligtvis är en helt annan sak med sång och annan sättning. 
SSR

 
Ett jungfruligt musikaliskt fält
Bowing 9 integrerar folkmusik med kammarmusik
 
 Förutsättningarna har egentligen funnits länge. Folkmusiknationen Sverige är nedlusad med kompetenta stråkmusiker och de har en enorm gemensam referensbas som är svår att teoretiskt beskriva fullt ut, men lätt att känna igen. Melodiken, tonaliteten, svänget och vilka mystiska beståndsdelar det nu kan vara som vi med en oreflekterad vardaglighet kallar folkton. 
Trots detta har det alltså dröjt till hösten 2011 innan skivutgivningen stöter på en kammarorkester som verkligen integrerat det folkmusikaliska råmaterialet in i en kammarmusikalisk miljö. Bowing 9, för så heter ensemblen, tycks ha hittat ett jungfruligt musikaliskt fält. Men vi kan börja i en annan ände.
 
EN TÄT, DISSONANT stråkklang slås an för att genast diminueras ned till en lågmäld men lätt olycksbådande matta. Fortfarande lika tätvävd men strax börjar en stillsam framåtrörelse som tar oss till ett mera skirt tonspråk där ett tema omges av fjäderlätta klanger i extremt högt läge. 
- Jag brukar inte gilla att göra mina låtar till programmusik och berätta för folk vad de ska se när de lyssnar, men idén bakom det här kom när jag åkte långfärdsskridskor, berättar Mia Marin som skrivit Över isen, stycket som inleder Bowing 9-debuten Force Majeure.
- Här ska det börja skirt och stilla. Vi spelar isigt högt upp vid stallet, melodin rör sig inte på pulsen utan frasvis som ett berättande. Det är som ett epos för mig och jag hade den där känslan av något stort och mörkt under isen.
 
Liksom merparten av musiken på skivan är stycket skrivet som en del av ett projekt med komponiststöd från Konstnärsnämnden, ett sätt att verkligen frigöra tid för de frilansande orkestermedlemmarna att sätta sig ner och komponera. För detta är en av de stora poängerna med Bowing 9: att vara en arbetsyta för medlemmarnas komponerande. Åtta av tio har skrivit musiken på nya skivan. De har helt enkelt bildat den orkester de behöver för att kunna skriva musik på helt andra premisser än de som i regel gäller för folkmusiker.
Dessa unika premisser handlar bland annat om att en person kan genomkomponera ett stycke för samtliga stämmor. 
- Då kan man styra både detaljer och helhet i ett konstnärligt koncept på ett annat sätt än när man arrangerar för sin grupp eller låter musik spelas fram i bandet, säger Adrian Jones, som haft Bowing 9 som ett kompositionsforum för sitt gamla masterarbete kallat "Folkmusik i nya kläder".
- Det har blivit ett livslångt projekt som handlar om att komponera med folkmusikanknytning. Kanske får jag aldrig något riktigt svar, men jag håller på att undersöka vad det är i folkmusiken som jag fastnat för.
 
Mia Marin betonar lyckan i att kunna skriva för musiker man känner väl.
- Jag vet att jag kan skriva kontrabasstäman praktiskt taget i celloläge för att Uffe (Åkerhielm) fixar att spela där högst uppe på greppbrädan, eller att Leo (Svensson som spelar cello) är en sådan sväng-maskin som man kan ta med i beräkningarna. Tillgången till den här orkestern är liksom grädden på moset i frilanstillvaron för övrigt.
 
Hon får medhåll av bandkollegan Olof Misgeld:
- Det är ett spännande forum att vara i, säger han. En tentakel mot ett annat håll, mot det oprövade och outforskade, vilket känns oerhört kul.
 
ORKESTERN BILDADES 2005 som en sorts avknoppning från en stråkorkesterkurs för folkmusiker som Mikael Marin hållit på musikhögskolan i Stockholm. 
- Men vi ville att orkestern skulle vara fristående, inte knuten till ett högskoleprojekt. Därför satte vi ihop ett gäng av de folkmusik-kompositörer som skulle sluta skolan inom kort och tillfogade några andra frilansande folkmusiker i Stockholmsområdet så vi fick en hel orkester, berättar Mia Marin. Men med tio frilansar kom ju även det eviga problemet att hitta gemensam tid i almanackorna. Ibland känns det som att det finns typ fyra möjliga dagar om året. 
 
Nu lyckades man ändå samla skaran för skivinspelning. I maj sammanstrålade ljudnestorn Sigge Krantz med mobil utrustning och Bowing 9 i en kvarterslokal man hyrt av bostadsrättsföreningen hos makarna Marin. 
- Det var en lyckträff faktiskt. Det är svårt att hitta en lokal som rymmer en orkester, inte kostar för mycket och som har rätt klang. Kyrkor är ju det som vanligtvis är tillgängligt, men där hade klangen blivit alldeles för stor. 
Och med inspelningsresultatet färdigpaketerat kan man sika på framtiden. 
- Nu när vi har gjort en skiva så kan ju den fungera lite som ett visitkort i marknadsföringen, säger Adrian Jones. Vi vill ju gärna hitta in lite mer i kammarmusikvärlden och på andra scener. Vi är ju på ett sätt stilbrytande och jag tror att vi genom det har en plats att fylla. 

Därmed är vi tillbaka där vi började: på det junfruliga fältet som åtminstone i Sverige är oexploaterat. Många folkmusikstråkar behöver inte längre betyda ett spelmanslag - det kan bli en kammarorkester med ett hittills ohört sound. 
Jonas Bergroth, Lira Musikmagasin nr 5 2011
 
 
Kammarspel med folkstråk
Spelmanslag eller kammarorkester. Både och - och ingetdera, visar det sig. Bowing 9 är en ösig tulipanaros som i sin debut-cd Force Majeure befriande nog inte kan stoppas i något självklart fack.
 
 
 
Det var med en viss misstänksamhet som jag stoppade Force Majeure med Bowing 9 i cd-spelaren. Folk- eller konstmusik? Mindes rysläskiga 1970-talsspelningar när klassiska stråkmusiker skulle skoja till det genom klämkäcka varianter av Äppelbo gånglåt. Men omedelbart kommer mina farhågor på skam. 
Bowing 9 är inte en klassisk kammarorkester som leker folkmusik. De är heller inte drillande spelmän som försöker klämma in sig i frack. Utan helt enkelt en alldeles egen sort. Själva presenterar de sig som "Sveriges första folkstråkorkester" med musik som rör sig mellan konserthus, dansbanor, bluegrasshak och fäbodar. 
Vi träffar Mia Marin, Mikael Marin och Olof Misgeld på musikhögskolan i Stockholm, där också de två sistnämnda undervisar. Bowing 9 består dock av tio musiker, men för at få ihop dem krävs ett halvårs framförhållning. Alla gör musik i andra konstellationer med allt vad det innebär av spelningar och turnéer i Sverige och utomlands. Exempelvis ingår Mikael Marin i Väsen, en av våra mest kända folkmusikakter. Och mer utomlands än här, fick de erfara när Polarpristagarna Led Zeppelin bad att få höra Väsen när de var här, och arrangörerna sa: Vad är det? 
 
ALLA I BOWING 9 har egna folkmusiktraditionermed sig, och tillsammans har de musikaliska erfarenheter också från klassiskt, jazz, pop, elektronika, visa, och lite till. Så till en början var det en rätt oborstad samling musiker som försökte hitta ett gemensamt sväng. 
- Du vet, när tio spelmän sätter igång stampar alla takten. Alla människor har ju en personlig uppfattning om puls, men det är ju inte något som man självklart tänker ska bli ett problem. Men det lät som en elefanthjord. 
- Och blåtonerna, fyller Mia Marin i, som man har i folkmusik precis som i blues och jazz. Som solist färgar du själv dina blå toner. Tillsammans låter det först bara som om man spelar fel, det blir en kamp att fånga och enas. 
Men det är också det som är tjusningen, enas de om, gruppen som ett laboratorium för allas skapande viljor. Även om det där med total demokrati kan ha sina sidor, konstaterar de och skrattar. Men jag får också medhåll när jag påstår att det därigenom också finns något att vinna - oavsett vilken sorts musik man gör - ett musikaliskt uttryck som inte går att nå på annat sätt, något med den gemensamma andning som ändå är individuell. 
 
GENOM KOMPOSITIONSSTÖD från Kulturrådet fick gruppen möjlighet att mer på djupet undersöka hur man kan skriva musik för stråkorkester och ändå behålla traditionsmusikens essens, dess innersta kärna, utan att hamna i pastischfällan. 
- Det var ett outforkat fält för mig, att utgå från en traditionsmusikalisk form och låta det bli något helt annat, säger Olof Misgeld, som gjort låten Brädmarsch där han "lagt ut svänget" på flera stämmor. 
- En spelmässig utmaning när man inte får stå för svänget ensam, utan ticket vandrar mellan stämmorna, konstaterar Mia Marin.
 
Av de tio medlemmarna har åtta skrivit låtar på skivan, genomkomponerat och noterat. 
- Det roliga har varit att konstruera musiken, hitta snillrika lösningar som man inte kan jamma fram, och göra det så det ändå känns naturligt, säger Mikael Marin. 
Som alla som sysslar med svensk traditionsmusik i dag har även de tvingats att formulera sig efter Sverigedemokraternas försök att använda "svensk folkmusik" - så som den presenterades under ett nationalistiskt 1800-tal - som ett mått på "svenskhet". Men svensk traditionsmusik har sina rötter utspridda över stora delar av världen. 
- Vi, som de flesta aktiva traditionsmusiker, vill att den ska vara i ständig förändring, ta intryck av andra genrer och kulturer som den alltid har gjort, säger Mia Marin, och hennes man fyller i; 
- Jag har exempelvis i arkiv hittat noterade låtar från 1600-talets Centraleuropa som är identiska, ton för ton, med låtar i Orsatraditionen.
Det finns många föreställningar om vad folkmusik är. Mia och Mikael Marin fick efter sin cd Mot Hagsätra höra från traditionalistiskt håll "det finns väl ingen folkmusik i Hagsätra!" Men det finns det, menar de, eftersom de som duon Marin/Marin gör traditionsmusik - och bor i Hagsätra. 
 
 
NU NÄR FORCE MAJEURE ÄR I HAMN, HUR GÅR NI VIDARE?
- Nu får skivan verka ett tag, sen tänkter vi oss festivalspelningar. Det roliga är att vi kan spela på både kammarmusikfestivaler och folkmusikfestivaler. 
Jenny Leonards, SvD 

Press pictures